The Press club Melbourne

Vi tittar mycket på Masterchef. Och då är det Australian Masterchef som gäller. Fan vilken sjuk nivå det är på deltagandet där. Och programledarna är grymma coacher både gastronomiskt och mentalt. Särskilt en. George Calombaris. Pia har följt programmet längre än mig och det var givet att vi skulle gå på Georges restaurang när vi kom till Melbourne. Och så blev det. Vi bokade bord och fick platser för en avsmakningsmeny med Grekisk touch. Intressant. Vi dvs jag, Pia, Alice och Evve, började dock kvällen på en bar som heter Eau De Vie. Genomtänkta drinkar och en sjukt proffsig personal. Mallen helt klart. Fan det vore väl drömmen om man fick öppna en bar utan att behöva servera mat. Men det var ett snabbt besök för vår bokningstid närmade sig.

Väl inne på The Press Club blev vi eskorterade till vårt bord. En ganska liten och sober matsal och klassiskt snyggt. Jag började med en drink där en stor isbit av körsbär låg i ett glas och jag fick en liten flaska med Mastiha, en Grekisk likör, som slogs över isen. Det var, ja ,gott. Tjejerna tog varsitt glas mousserande. Det serveradeslite snacks i form av bakad miniaubergine med tzatzikicreme, färska rädisor, svampkroketter och yoghurt. Välsmakande och trevligt serverat. Jag och Alice valde vinpaket och Pia och Evve fortsatte med bubbel.

Sen rullade det på. Hummer med vattenmelon och feta. Kakavia, en slags Grekisk boulliabaisse med musslor. Det serverades en variant på råbiff som på typ alla restauranger i hela världen, men vi gillar råbiff så det är ok :). Skordalia, en potatispure med vitlök och valnötter. En av dom godaste rätterna tycker jag. Psari med blomkål och shitake. Allt välsmakande med en touch av Grekland. Inte speciellt tekniskt men välsmakande utan överraskningar. Servicen flöt på bra och dom gjorde vad dom skulle och berättade om maten på ett behagligt sätt. En del moment gjordes i matsalen och det sköttes proffsigt. 

Efter en god biff med hummus och morötter så kom det in en palettrensare med citron, honung och yoghurt. Ljuvligt gott. Också en av höjdpunkterna. Den första desserten var med chokladcreme, chokladspounge och glass på kondenserad mjölk. Gott och sött. Det gillar jag. Sist och absolut minst var en tallrik med typ sticky rice och jordgubbar. Inte äcklig alls men helt meningslös. Trist avslut på en annars bra middag. Vinerna funkade helt ok till maten men absolut inget wow förutom ett som satt som en smäck till potatispurén med vitlök och valnötter, Sklavos ‘Efranor’ Moscatella. Grym combo. 
Tillsist kom det in ett backgammonbräde med chokladtärningar och chokladbrickor. Man skulle spela och då få äta upp dom brickorna som man spelat ut. Jag har aldrig lärt mig det där spelet så det tog en stund för servitören att förklara. Och jag fattade inte mer för det så jag åt upp chokladen ändå. Som var ehh ja inte värd att spela om iallafall. Väldigt omständigt sätt att servera "praliner"på.
Sen helt plötsligt kom notan. Vår sittningstid var över. Inget kaffe? Märkligt. Dom borde väl ha koll på det. Att man hinner med en hel middag på tid, eller? Kanske ska skita i att lägga tid på ett tramsigt backgammon och sälja på lite kaffe och Metaxa i stället. Mycket märkligt avslut på en så pass högt rankad restaurang och en för övrigt bra middag. Men det gick ingen nöd på oss. Vi gick till Cherry Bar och lyssnade på hårdrock och drack 100 järn. Fireballjärn.
Och sen fick vi skjuts hem av en random Italiensk Guru men den storyn tar vi någon annan gång.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln