Life is tough darling.

Fan vad vi är dåliga på att blogga. Det är så typiskt, ambitionen & viljan finns där.Men det känns som om varje gång vi får en nytädning så sätter något käppar i hjulet & naturligt blir då att det är bloggen som hamnar längst ner på listan av prioriteringar.

Jag har bloggat till och från i många år. Ett tag var bloggen jag hade back in the days relativt stor. Men som alltid är inspiration något som kommer och går, och tillslut rann det ut i sanden. Jag har alltid uttryckt mig ärligt och mycket i tal och skrift, bloggandet var min ventil. En publik dagbok. Bra som dåligt. Vissa har tyckt att det har varit rätt märkligt att vara så personlig utan att direkt veta vem man är personlig med, vissa förstår precis. För min del har det alltid hjälpt att få skriva av mig, dela med mig av glädjeämnen och berätta om sorger som drabbar livet. Det har hjälpt mig i min läkeprocess och det har varit roligt att dela med sig av lycka och kärlek till andra, som på ett eller annat sätt varit intresserade av mitt, och nu vårat liv. Jag har aldrig lagt något vikt i varför folk valt att varit intresserade. Jag har bara skrivit.

Och ni som besökt bloggen senaste året vet att vårt liv har varit lite av en bergodalbana. Fantastiska resor, flytt till Stockholm, roliga och inspirerade jobb, underbara midddagar med vänner och familj men även förlusten av en liten och önskan efter ett gemensamt barn, ett syskon till Tyra & Teodor...

Och tyvärr har den sorgen slagit oss mellan ögonen igen. 8 veckor gravid och inkallad för en akut skrapning på torsdag för misstänkt partiell mola. Vi vet inget säkert om framtiden eller 100% diagnos för ens operationen är gjord och allt analyserats på lab. But it ain´t looking good. 
De två senaste veckorna har jag besökt gynakuten i Huddinge 6 gånger så komplikationerna har inte varit få och väntan, ovissheten har besudlat varje minut den senaste tiden. Det smärtar oerhört och vi båda är såklart helt förkrossade. Men vi är starka, vi har varandra och är det någon gång man uppskattar allt fint man har kring sig och all kärlek jag får varje dag så är det nu. Livet är för kort för att inte levas! Vi håller tummarna för att allt går bra, att molan är godartad och inte sprider sig. Sen ska vi fokusera på bröllop och sommarlov. Vi får helt enkelt se när vi kan ta tag i bebisverkstaden igen. 

Och kvällen blir lite ljusare, lite finare, när Tyra kryper ner bredvid mig sängen, pussar mig på kinden och säger "allt kommer bli bra".

Etiketter: familj kärlek bebis

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln