Lilla saknade änglabebis.

Vår lilla änglabebis..
Vår lilla änglabebis..

2 månader från beräknat förlossningsdatum. Det är där jag hade varit nu.
2 månder ifrån att bli mamma. 2 månader ifrån ett helt nytt äventyr. 2 månader från vårt kärleksbarn. Det går inte en dag utan att jag i någon form tänker på det, på den lilla.
 Men jag blir inte lika påverkad längre. Livet går vidare. 
Det är inte lika jobbigt att se en gravidmage eller en bebis i en barnvagn. Det gör inte lika ont över alla glada tillrop för bekantas ultraljudsbilder eller BB-checkins på facebook. Jag unnar varenda en lyckan och glädjen. Jag är inte missunnsam någonstans. Jag önskar bara det var vi...

Jag minns när vi satt i bilen påväg till Mama Mia för vårt första ultraljud. Jag var så nervös. Jonas frågade varför, minns inte ordagrant vad jag svarade men något i stil med "Jag vill bara se att allt är bra, att den lever, att hjärtat tickar.. jag är rädd för att det inte gör det". Hade jag vetat hur min magkänsla inte spelade spratt med mig vet jag inte om jag hade satt mig i bilen den dagen. Och aldrig någonsin mer vill jag titta på en skärm & inte se mitt barns hjärta slå. Men det rädslan får inte styra mig, jag måste forstätta blicka framåt & tro att nästa gång kommer allt gå fint! Nästa gång jag åker på ett UL kommer en liten frisk, stark krabat titta tillbaka på oss..

Men än så länge inget pluss på testen eller bebis i magen. Och som tur är så är jag inte stressad, det händer när det är menat att hända. Men jag blir ledsen när jag tänker på vart jag hade vart nu & hur nära det hade varit till att vi skulle bli föräldrar. Det är svårt att slå undan..
Men vi kämpar på, som alltid. Vi ger inte upp. Vi vill. Och har varandra, och Tyra & Teodor. Det är det viktigaste.

Etiketter: vardag kärlek bebis

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln