Not alone.

Kan inte säga nog många gånger hur tacksam och glad jag varit för den "feeback" ni gav på mitt senaste inlägg. Alla kommentarer, här på bloggen, på facebook, mail, sms, samtal & i verkliga livet. 
Vad fantatsiskt det känns att veta att man har så många vänner, bekanta & främlingar runt sig som hejar på oss. Som önskar oss all lycka i våran lilla bebisverkstad & styrkan att kämpa vidare! Och vi ska inte ge upp - det kan jag lova. Vi kämpar på, nu mer än någonsin. Vi har varandra & bara den tryggheten gör mig starkare dagarna då jag kanske inte är på den bästa platsen mentalt!

Och alla ni som berättade om liknande historier - tack för ni delat med er, jag är hemskt ledsen att ni behövt gå genom det ni gått igenom & tack för att ni delat med er. Att inte känna sig ensammast i världen stunder som dessa betyder oerhört, att det finns fler som vet exakt hur man känner & mår. Att det finns någon där ute som förstår. 

Jonas är äntligen hemma från sin resa till USA med Parks & Resorts, ikväll blir det mys & familjemiddag, har passande nog min enda lediga dag den här veckan just idag så vi hänger bara runt här hemma & kramas! Jag har saknat honom, som fan, gör jag iof alltid när vi är ifrån varandra :) 
 

Etiketter: vardag kärlek bebis

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln