2015 - det här hände. Part 1 

Januari

Året började på terassen utanför restuarangen i Åre. Med ett champagneglas i handen och Pia i mina armar så kunde det inte börja bättre. Men det var Bocuse dÓr som var i fokus. Så det var bara att sätta sig i bilen och åka tillbaka till träningsköket i Årsta och gå in i den sista fasen, finslipa de sista detaljerna och packa all utrustning för avresa mot Lyon. Och där var det snökaos. Det var precis att vi kom upp på berget till Regis Marcon där vi skulle göra den sist upplagningen. Liten bil med sommardäck. Mycket snö i uppförsbacke. Dålig kombo. Men det gick det också. Dagen efter skulle utrustningen komma men det visade sig att 2 tredjedelar av den var kvar bakom en lada i Tyskland. Bilen hade varit ordentligt överlastad och plockades in av den Tyska tullen. Så det var bara att lasta av det mesta och gömma på bästa ställe (tydligen bakom en lada) och fortsätta med de viktigaste prylarna. Efter 2 (stökiga) dagar så var i alla fall allt på plats och vi kunde köra på med sista träningen. Allt gick enligt planerna och vi lyckades plocka hem en 3:e plats. Sjukt besvikna och ledsna var vi där och då. Tommy, Albin och jag. På podiet. Vi såg ut som att vi kommit sist haha. Men efter ett tag så sjönk det in och vi är någonstans jävligt nöjda med den prestationen. Och det blir ett stort tomrum efter en sådan lång resa oavsett resultat. Man kan sakna det där något oerhört. Så när jag kom hem där ifrån så var jag kanske inte mitt bästa. Men där fanns Pia och barnen. Dom tog hand om mig. Träning och fjälluft, spel, pingis och skratt. Bästa.
 




Äntligen var den tuffa tiden med Bocuse över. Jonas var tillbaka hemma med oss i Åre & kunde fokusera på Dahlbom På Torget samt Ölbaren, men framförallt kunde han fokusera på oss, mig & barnen. Det var otroligt skönt! Som vi saknade honom när han var iväg, och eftersom jag precis hade börjat lära känna barnen ordentligt samtidigt som jag skulle ta fullt ansvar för dem medan Jonas var borta så var jag otroligt trött vi den här tidpunkten & det var en enorm lättnad & trygghet att ha honom hemma! 

Dock märkte man vilken resa han gått genom de senaste två åren med hela Bocuse-härvan, de första veckorna hemma igen var han sjuk mest hela tiden & väldigt dränerad på energi. Orkeslös, inspirationslös. Musten gick ur honom, inte svårt att förstå när man vet vilken bubbla han & teamet levt i så länge. Men vi kom igång med träning & en vardag igen, livet gick tillbaka till det normala. 

Jag fick även uppleva min första Årets Kock-final i början på månaden, träffa många nya ansikten & även bekanta som jag hälsat på i Lyon. Att komma in i ett sånt sammansvetsad gäng som känt varandra så länge som Jonas nya tjej var både skrämmande & pirrigt, men vilka härliga människor jag fick möta & alla tog emot mig med öppna armar! ÅK är en grym tävling & det var väldigt kul att få uppleva det & stöket runt om. Dessutom är ju Jonas väldigt härlig i kockrock så jag mös mest runt & njöt av min snygga kille & hans roliga vänner :)

Vi avslutade Februari med att ta ungarna på en sportlovsresa till Egypten, vår första ”familjeresa” tillsammans & det kändes mer & mer som att vi fann vårt lunk & vårt sätt att vara ett par & ”föräldrar” på tillsammans med Tyra & Teodor. Jag fick en känsla av att : det här kommer faktiskt gå! i kroppen & det satte tonen för hela 2015. Vi var lyckliga & hade varandra. 
 

Mars

Precis som vi avslutade Februari med Egyptenresan så startade Mars med detsamma. Det var ett välbehövligt break vi fick där i mitten på säsongen & efter tiden ifrån varandra vi haft innan. Man kom tilllbaka till Åre med ny energi & reda att avsluta med flaggan på topp & med det kom ju såklart tankarna ”vad ska vi göra sen?”. Ingenting var bestämt. Åre? Stockholm? Restaurangen? Barnen? Jobb? Framtiden? Vad vill vi göra? Vart vill vi vara? Hundra frågor som det skulle fattas beslut om. Men vi hade inte bråttom. Vi visste att allt skulle falla på plats, somehow. Som Jonas alltid säger : ”Oceaner av tid”. Och lite så var det.

Vi fick besök från min bästakompis Rebecka, Mowgli & Roj vilket resulterade in en stökig helg över hela byn. Vuxenstök. När den är som bäst! Jonas var iväg på gästspel & jobbade med Heagårds Skafferi i Halmstad tillsammans med sin bror Anders. Fullt upp, precis som vanligt. DPT & Ölbaren tickade på & likaså vi. Mycket pingis hemma på Vikbölevägen & mysiga familjehäng. Vi levde på, men vad sjutton skulle hända när säsongen tog slut?

Etiketter: 2015 minnen återblick

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln