how flaming youth will set this world on fire

Första morgonen på båten. Jonas sover än (han stannade uppe lite längre än mig...) men jag är klarvaken. Jetlagen gör sig påmind men det gör inget, för jag är på semester. Efter att ha ätit en riktigt maffig kalorifrukost på 11th Diner promenerade vi en sväng längs Miami Beack, bra mycket varmare än vad jag trodde det skulle vara men inte mig emot! Jag trivs där palmerna bor.

Sen bar det iväg mot kryssningsbåten. Jag gillar ju Kiss, tycker teatern runt omkring dem är rätt häftig och läst en del av deras självbiografier. Alltså inte superinsatt men intresserad. Jonas är ju lite mer, skulle man lätt kunna säga. Jonas älskar ju Kiss, nästan mer än mig ibland ;) Så han sprang ju nästan in i terminalen där vi skulle checka in. Ombord kom vi, och båten var redan full med urtvättade cargobyxor & kiss-tröjor. Alltså ca 2500 nördar & jag. 
Det tog mig 30 min att bevisa min okunskap då vi sprang in i några som stod & småpratade, samtidig som 2-3 andra försökta få en bild med sina mobiltelefoner. Jag sa till Jonas "undra vem han är eftersom de vill ha en bild på honom", han svarade "det där är Eric Singer, trummisen i Kiss" - Goddag yxskaft. Aja, skitsamma. Jag är här som moralisktstöd & hobbyfan! 
Säkerhetsgenomgång & sen var det bara raka vägen upp till soldäck tillsammans med vår fina kiss-nördskompis Björn Höglund från Östersund. Vi tog en bra plats framför scenen & sen var det bara att invänta "The Sail away"-show. Och för första gången någonsin skulle Kiss spela den här showen elektriskt & osminkade - tydligen riktigt stort. Och när båten lade ut från Miami klev 4 rockgudar upp på scenen & båten fullkompligt kokade. Och vilken show jag fick vara med om. En personlig, varm, rolig, igenkännande, intim spelning. De spelade låtar ingen trodde de skulle spela, de snackade ihop sig om vilken de skulle köra härnäst & flyade ihop en hel del beroende på vad publiken skrek. Till och med jag förstod att jag var med om något alldeles speciellt där & då. Och mina kiss nördar var ju såklart i extas, de ble 10 år igen, de sjöng, skrek & skålade om vartannat. Eufori. Det var en magisk stund! 

Jag är inte frälst, & jag kommer säkert vilja spy på bandet Kiss när vi kliver av båten om ett par dagar. Men jag älskar det nu, att få dela den här stunden med Jonas & uppleva det här genom honom & hans glädjeyra är bland det häftigaste jag vart med om. Rocknroll!

Etiketter: resor miami

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln