In i ladan med er era jävlar...

På måndag börjar det igen. Kockarnas Kamp. Fan vad man kan sakna det där. Dels för att jag åkte ut, vilket jag fortfarande ibland går och tjurar över :), och vill ha revansch. Men mest för att det var så jävla roligt. Skönt gäng, mycket skratt, massor av mat och tävlingar som var både ångestframkallande och inspirerande. Jag kommer kolla och jag kommer att sitta och skrika i soffan. Den här gången blir det mer intressant för man har varit där själv. Jag kommer att känna lukten från ladan när gänget kämpar mot klockan. Och vilket gäng sen. Det ska bli riktigt kul att se hur dom presterar.
Stefan Holmström, den gamla räven. Riktigt kul att han är med för han är den som lärt mig mest om matlagning vid sidan om Leif och Christer. Och jag vet att han har en bra tjurskalle. Jag var 20 år när jag jobbade hos Stefan i Halmstad på Restaurang Stefan Holmström. Det var lätt den bästa restaurangen i den regionen på den tiden. Stefan var en grym ledare och lärde mig att laga mat med ,och uppskatta, lite enklare råvaror. Fast med en lyx och finess. Och ekonomi framför allt. Det lärde jag mig ju inte av Christer direkt, haha. Jag kommer ihåg när jag var i köket en kväll. Jacob, Stefans son, hjälpte till. Han stod på en drickaback och diskade. Han var inte gammal då. Nu har han en enstjärnig krog som heter Gastrologik. Coolt.
Och Karl Ljung den lille vispen. Han började jobba med mig och Anders på Trädgårn i Göteborg -98. Då kom han från Westra Piren. Duktig och lojal. Karl jobbade som fan kan man säga. Så hårt och väl att han vann Årets Kock 2001 när han jobbade hos oss, vilket var fantastiskt kul. Men som för de flesta som vinner den tävlingen så öppnar det upp nya möjligheter och Karl drog vidare till bla Operakällaren. Vi har fortsatt att vara vänner och träffas när vi kan vilket jag hoppas blir mer nu när vi bor i Stockholm. Man har aldrig tråkigt när Karl är med.
Robert Maglia och jag tävlade mot varandra 2004 i den Svenska uttagningen till Bocuse dOr. Jag lyckades vinna men jag vet att Robert var jävligt nära men hamnade på en 2:a plats. Och jag vet att han lagar fantastisk god mat. Jag har tyvärr inte än besökt hans restaurang i Majjorna, Enoteca Maglia, men det måste bli så snart. Och han är lika tjurskallig han. Vilket är en bra egenskap i ladan haha.
Robert Nilsson har jag känt typ sen i början av 90-talet. Jag jobbade med hans bror, Rickard Nilsson, på Johanna i Göteborg. Bobbo, som han kallas, var kock då men hade lyckats knipa åt sig en modellkarriär. Han jobbade i Paris och blev upptäckt på gatan typ. Så han lämnade de rutiga kockbyxora hemma ett tag och drog på sig stekiga designer kläder, svansade på en del catwalks, och antar jag, hade det jävligt roligt. Men det är ju roligare att vara kock :) eller? Det är i alla fall det han är nu. Bobbo är grym. Han vann årets Kock 1998 och har jobbat många år i Köpenhamn. Snällare man får man leta efter och jag tror hans ödmjukhet och lugn kan ta honom långt i kampen.
Typ som Nils Molinder. Han är också ödmjuk och lugn, fast på ett annat sätt. Det händer grejer runt Nisse och han hörs. Jag har aldrig jobbat med Nisse men jag har ätit på hans krogar. Wedholms Fisk bla. Grymt bra klassisk matlagning. Och jag har druckit en del champagne med honom också. Det kan han. En trogen anhängare till Lyon och Bocuse dOr och en riktigt rolig jävel som kommer lyfta middagarna i huset till en ny nivå. Hoppas jag :)
Laila har jag hälsat på några gånger men känner henne inte. Tydligen var hon inte så mysig som gäst i vintras på min restaurang i Åre, berättade personalen. Vi får väl se :). Oavsett så kommer hon att ge grabbarna en rejäl match. Det är jag helt säker på.
Alexandra har jag träffat några gånger i Göteborg men nu senast som  conferencier på Årets Kock. Duktig som fan på Italiensk mat och vinnare av Robinson. Haha vilken kombo. Men det kan ta henne långt. En tjur till.
Och sist men absolut inte minst. Peter J. Det är en glad skit kan man säga. Och laga mat kan han också. Han håller hov i Skåne och gör det med framgång. Han vann Årets Kock 2006. Men han hade kämpat med det sen 2003. Så han ger inte upp så lätt. Han har ju några fina medaljer i fickan från tiden med Kocklandslaget också. Så tävlingsmeritlistan är lång. Han kommer kämpa tills han blöder. Vilket ibland händer i Kockarnas Kamp. Eller alltid förresten. Vi får se vem som som skär sig först. Oavsett så ska det bli grymt kul att se det här galna gänget på TV på måndag. Jag är avis men samtidigt är det rätt skönt att sitta hemma i soffan och titta. Och att slippa dom där jävla synkarna efter varje moment, haha. Kör gänget. Ni är grymma.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln